En kort historia av Jonas Gardell... /ett tag på nacken/

 ... Kunde inte hålla mig. Fick ett mail ifrån min barndomsvän Pia med denna historia. Skrattade så tårarna rann...

Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög telefonräkning, ringde upp Telia och frågade...
- Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har varit hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat 310 kronor i resekostnad. Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
- Ja, det gör den.
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta innerstan, hur kan det kosta 310 kronor att resa den sträckan?
- Det bara gör det, svarar Telia.
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
- Det är för själva jacket.
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
- Varför frågar du allt detta?
- Jag heter Jonas Gardell och ....
- Du ska få tala med någon annan.

Så går ännu en stund och sedan säger en röst:
- Debiteringen!
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor på min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här Arbetscentralen ligger som man har rest ifrån.
- På Norrlandsgatan ligger den.
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.
- Det kostar det.
- Får jag fråga hur man har rest?
- Hur menar du?
- Har man cyklat, åkt taxi...
- Man har åkt bil.
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med bil? För 310 kronor kommer man nästan till Arlanda i taxi, tur och retur. För 310 kronor kommer man till Norrköping med tåg.
- Det har regeringen bestämt.
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan Norrlandsgatan och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv spänn.

- Vad vill du egentligen?
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
- Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har hand om sånt här.

Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna som vi kan kalla Sonja. Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger på Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor plus moms är Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.

- Men han har ju bara rest i fem minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Det gör det väl. Ni har debiterat arbetskostnad också, en timme, 310 kronor.
- Det gör vi alltid.
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete bara ägnat er tjugo minuter åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna. Man betalar för varje påbörjad timme.
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
- Visst.

Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste fråga:
- Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och avslutar det 11.05, får man betala för två timmar då?
- Ja, det är ju två timmar.
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså att ett arbete som utförs mellan 10.45 och 10.55 räknas som en timme medan ett arbete som utförs mellan 10.55 och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i båda fallen är lika lång.
- Ja. Så menar vi. Ja.

Jag vill poängtera att citaten är ordagranna. Till slut betalade jag 310 kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för femton minuters arbete och 140 kronor för ett jack jag redan hade. Plus moms. Det här är det Nya Telia. Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga som fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer till er, begär att de stannar i en timme, för det har ni betalt för. Åk sedan runt i deras bil en timme, det har ni också betalt för!

Hälsa från mig
Jonas Gardell